Welcome to Propulsion - a sleek wordpress business and ecommerce theme. You can purchase it on themeforest. close

"Flàmules" Exhibition.

Vad är ikat?

Det mallorquinska tyget “tungornas tyg” skapas med en tillverkningsmetod som kallas för ikat eller ikkat i ursprungsländerna. Termen används både för tekniken och för själva produkten.

Denna tusen år gamla metod kännetecknas av att man färgar fibrer med hjälp av reservageteknik, då man knyter materialet på valfria områden för att förhindra att färgen tränger igenom. Sedan färgas fibrerna, och när garnknippet ska vävas bildas ett mönster beroende på hur blockeringarna var placerade och vilka färger som använts. På så vis blir mönstret identiskt på båda sidorna av tyget.

Var själva ordet ikat kommer ifrån är inte helt känt och det finns flera möjliga teorier. Den mest allmänt accepterade uppfattningen är att tekniken antagligen utvecklades självständigt i flera olika länder, och man har hittat exempel på tyg som tillverkats med liknande metoder på platser så långt ifrån varandra som Afghanistan, Indonesien, Colombia och Mexiko. År 500 f.Kr. fanns det en stadigt växande kultur av vävda tyger bland de jordägande klasserna i södra Indonesien, och vid den tidpunkten tillverkade de redan ikat-tyger av siden och batik.

Maria Antonieta wearing an ikat dress "chine a la branche" Hur kom ikat till Mallorca?

Tekniken anlände till Mallorca via den säkerhet som erbjöds längs Sidenvägen: Asien och Europa var sammanlänkade via Kina, som vid den tidpunkten redan tillverkade siden med stort kommersiellt värde. Denna rutt, som uppkom genom resor som gjordes av handelsmän på 400- till 600-talet, blev en viktig exportväg för kryddor och nya tillverkningsprocesser för många typer av maskiner, däribland vävstolar, omkring 1200-talet.

Efter Frankrike och Italien, länder där man hade fulländat tekniken och gjort den populär bland kungligheterna, anlände ikat till Mallorca. På grund av dessa vävnaders ömtåliga natur är de äldsta sidentygerna som gjorts med ikat-tekniken (som både hittats och tillverkats på Mallorca) från 1700-talet, och dessa antyder influenser från båda länderna.

Ikat-tyger fortsatte att tillverkas i Europa fram tills efter andra världskriget, men Mallorca är den enda platsen i Europa där de tillverkas än i dag. Avskildheten i vår ögrupp har varit avgörande för att bevara detta hantverk från fastlandet, och det har överlevt genom att man anpassat lokala maskiner, metoder och de specifika tekniska egenskaperna. Allt detta ger det mallorquinska ikat-tyget dess särskilda identitet, vilket börjar med namnet: här är det känt som “tungornas tyg” (“roba de llengos” eller “tela de llengües”), en hänvisning till de mönster som påminner om eldsflammor, eller snarare eldstungor (“flammes”).

 

Illustration: Joseph Ducreux, porträtt i pastell av Frankrikes sista drottning, ärkehertiginnan Marie-Antoinette av Österrike (1769, Château de Versailles). Ärmarna visar en detalj av ett mönster som skapats med en process som är känd som “chiné a la branche”, en variation på ikat-tyget som var mycket populär i Frankrike på den tiden. Det anlände till Mallorca som en dekorativ stil, och har sedan utvecklats till det “tungornas tyg” som vi känner till i dag.

Antique "cloth of tongues" upholstered armchairs.

“Tungorna” på Mallorca

“Tungornas tyg” har varierat i popularitet på Mallorca, beroende på upp- och nedgångar i handeln, tillverkningsprocesser, samt andra ekonomiska faktorer som har avgjort tillverkningen för den lokala textilindustrin alltsedan denna typ av tyg anlände till Mallorca.

I början av 1700-talet använde de flesta förmögna hushåll på Mallorca ikat-tyger av siden, ibland även till kläder, oavsett om de var till för vardagligt eller religiöst bruk. Det var standard att klä sängarna med sänghimlar, gardiner och överkast som tillverkats med dessa tyger. I detta århundrade, innan industrialiseringen, var det mycket dyrt att tillverka dem. Med ankomsten av mekaniska vävstolar och en växande popularitet för andra material än siden (bomull, linne och hampa), kunde ikat-tygerna nu filtrera ner till alla sociala klasser på ön.

Under 1900-talet innebar turismen ett uppsving för “tungorna”, då de kom att representera en produkt som var typisk för ön och en del av dess kulturarv. Deras ikoniska karaktär har gjort tygerna oerhört populära och har, förutsägbart nog, gett upphov till imitationer och förfalskade produkter som oftast tillverkas utanför Mallorca.

Numera finns det knappt några verkstäder kvar på ön som fokuserar på konsten att väva “tungornas tyg” på det traditionella, hantverksmässiga sättet. Så man skulle kunna säga att de genuina mallorquinska tygerna riskerar att försvinna för alltid. Teixits Rieras arbete handlar om att bibehålla och bevara en produkt och en tillverkningsmetod som kräver tålamod, skicklighet och en förståelse för dess historia – värden som ofta förbises i dagens textiltillverkning. Vårt främsta mål är att säkerställa den fortsatta överlevnaden för detta hantverk, samt att bevara den grundläggande karaktären hos dessa tyger som är så typiska för Medelhavet.

Bild: Stolar och soffa i ett “flamme”-mönster i Casa del Marqués de Campofranco (Palma de Mallorca, 1915). Fundació Institut Amatller d´Art Hispànic. Mas archive, Barcelona.

More information

  • Collaboration between Teixits Riera and the artist Miquel Barceló, for the exhibition, Flàmules: cloths of tongues in Mallorca (November 2009) Read more
  • IDI: “An eye to history.” Read more
© Photography: Flàmules: les teles de llengües a Mallorca. IDI (Institut d’innovació Empresarial de les Illes Balears)
top